Bäckröding igen

Jag fick en chans till att fiska på "hemliga" stället.
Anna skulle hjälpa Viktors syster Matilda med att sköta hästar så jag erbjöd mig gärna att köra henne.
5 timmars fiske gav tre bäckrödingar. Dagens bäckrödingar var betydligt större än sist men väldigt svårfångade. Jag såg inga vak idag så det var bara att prova sig fram med flugorna. En tog på Europa12:an, en tog på en kläckare och tro det eller ej men efter två timmars fiskande utan något så satte jag på en liten Polar Magnus och på tredje kastet satt dagens 3:e bäckröding. Efter detta så hände inget mer.
Sen kom regnet och Anna var klar med dagens sysslor så vi packade in oss i bilen och körde hem.
Ännu en dag i den underbara svenska naturen var till ända.

Bäckröding

Klockan är 17.00.In i bilen för 45 minuters körning till "hemliga stället".
Framme vid hemliga stället möter Viktor upp.
Ut ur bilen och fram med flugfiskeutrustningen och sedan började vandringen i skogen.
Framme ropar Viktor efter ett tag.
Vadå framme? Här är bara snårigt och näst intill omöjligt att komma fram.
Viktor böjer undan lite grenar och där är den.
Ett litet kärr visar sig och en liten rinnande bäck fyller på med färskt vatten.
Efter att vi trampat ner lite nässlor så fick vi en liten fri yta så vi kunde få ut flugan i kärret.
Eftesom Viktor brukar fiska med UL-spö och små spinnare så valde jag en jätte liten grön spinnfluga.
Rätt val visade det sig. Andra kastet. Napp.
En bäckröding. Inte stor men fantastiskt fin. Snabb avkrokning och ett foto sen i med den igen.
Efter två timmars fiskande och fem bäckrödingar i varierande storlek var jag nöjd.
(hade även satt fem flugor i buskarna)
Tack Viktor för att jag fick fiska i ditt "hemliga" kärr.
Hoppas jag får komma tillbaka till detta kärr och njuta av skogens stillhet, lyssna till den porlande bäcken, se vakande bäckrödingar samt att då och då få en på kroken.
Så här efteråt kan man inte låta bli att fundera på hur många sådana här undangömda och oupptäckta kärr det finns i den svenska naturen.

7 stycken men .......

ack vad små dom var.
Idag var makrillen på hugget men dom var inte större än en stor sill.
Undrar var dom stora är?
Vi släppte i alla 7 igen till mångas stora irritation.
När vi släppt tillbaka dom två första så kom folk bort till oss och sade att dom gärna ville ha dom, men icke. Så små bör få växa till sig lite. Då blev dom sura och gick där ifrån.

Stora mängder makrill .........

men inga hungriga.
Ja, så var det idag också.
Stora makrillstim simmade runt i bassängen men hungriga var dom inte.
Idag var det småmakrill som retade gallfeber på alla oss som fiskade.
Dom kom i stora stim och plaskade runt i havsytan. När dom kom fram till betet så bara simmade dom förbi utan att ens titta på det.
Jag och Viktor lyckades dock fånga vars en makrill (det var nog dom enda två som var hungriga) men dom var så små så dom fick återvända till sina kompisar och växa till sig.
Den enda förklaringen till makrillarnas beteende är att dom leker och har fullt upp med detta.