Jag fick ingen bra start på dagens flugfiske. Första kastet hamnade i granarna bakom mig så det var bara att dra av tafsen och binda en ny. På med en ny fluga och ut med linan. Träffade granen bakom mig igen och ett antal fula ord kom ur min mun. Anna, som var med en liten stund i avvaktan på att hon skulle rida, visste inte vart hon skulle ta vägen. Hon visste inte om hon skulle våga skratta eller inte.
Efter ytterliggare en ny tafs och en ny fluga så gick det bättre. Redan på första kastet hade jag kontakt med en bäckröding. När jag tog upp flugan för ett nytt kast hoppade den efter flugan.
Tre timmars fiske gav "bara" en bäckröding men den var stor. Mer än dubbelt så stor jämfört med dom andra jag fångat i år.
Jag körde ner till Humlagården för att hämta Anna.
Givetvis hade dom inte ridit färdigt utan gjorde sig färdiga för ytterliggare en tur med nya hästar.
Vad bra att du kom sade Lisa. Jag har precis fått ett flak ved som ska staplas i vedstugan. Visst kan jag hjälpa till svarar jag. Var är veden?
11 kubik ved.
Vad hade jag sagt ja till?
Det var bara att börja. I nästan två timmar staplade jag ved.
Nu sitter jag i soffan med spågor i händerna och en ömmande rygg.